Odling,  Permakultur

Alar i skogsträdgården

Växtfamilj: Björkväxter

Jord: Klarar de flesta jordar men klibbal föredrar att växa i fuktig jord.

Ljus: Sol till halvskugga

Höjd: 15-20 m

Bredd: 8-10 m

Blomningstid: Mars-april

Pollinering: Självfertil

Härdighet: Klibbal (A.glutinosa) I-V (VI), Italiensk al (A.cordata) I-II, Gråal (A. incana) VI-VII

Användning: Ett kvävefixerande amträd.

Förslag på några arter

Alsläktet inkluderar ett 50-tal arter och alla är kvävefixerande. Klibbal växer i fuktiga marker och längs vattendrag i södra och mellersta Sverige. Klibbal skjuter inga rotskott och konkurrerar väldigt lite med andra växter. Gråalen ska man inte odla i södra Sverige eftersom den väldigt lätt skickar rotskott och bör endast odlas i zon VI och VII. Lappal (Alnus incana kolaensis) är en underart till gråal och förekommer naturligt i norra Norge. I de södra delarna av landet kan man välja att odla den snabbväxande italienska alen som för övrigt trivs på torra växtplatser.   

Varför planterar man alar i skogsträdgården?

Tanken bakom skogsträdgårdsodling är att skapa ett system där naturen sköter en viktig del av underhållet. Vissa växter som till exempel alar väljer man helt eller delvis för att skogsträdgården ska få ett bättre klimat och kunna gödsla sig själv. Dessa växter kan man i böcker om skogsträdgårdsodling stöta på som acceleratorväxter, vars syfte är att snabba på de naturliga bördighetsförhöjande processerna.

Alen odlas inte för sin egen skull utan dess syfte är som utfyllnad i skogsträdgården. Därför kallas alar för amträd eftersom de förbättrar levnadsbetingelserna för unga frukt- eller nötträd så att de får en god start i livet.

Amträd

Alla träd kan egentligen ses som amträd eftersom många av dem har djupa rotsystem och bidrar till bördigheten genom rötter som dör tillbaka och löv som ramlar ner på hösten. Men flera erfarenheter tyder på att alen verkar vara väldigt bra på de funktioner man eftersträvar hos ett amträd.

Förutom att ge kväve hjälper alen till att luckra upp jorden vilket bidrar med att öka omsättningshastigheten i skogsträdgården. Alen bidrar också som ett skydd mot stora temperaturskillnader nära marken. De skuggar även ut oönskad vegetation och höjer luftfuktigheten nära marken.

Samarbeta med specialiserade bakterier

Den kvävefixerande alen samarbetar med bakterier som fångar in luftens kväve och gör om det till en form som växterna kan ta upp. Dessa kvävefixerande bakterier lever oftast som knölar som uppehåller sig på utsidan av rötterna. Den största delen av kvävet blir tillgängligt genom döda växtdelar som rötter, kvistar och löv etc. Det är först efter nedbrytningen av dessa material som kvävet blir tillgängligt och det kan ta ganska lång tid. Därför räknar man inte med att alen bidrar med kväve till skogsträdgården de första fem åren men efter etableringen kan processen fortgå i väldigt, väldigt lång tid.

Hur mycket kväve kan alarna sprida till sina grannar?

Exakt hur många alar som behövs för att de ska göra någon skillnad är svårt att säga. Det man tror är att kväveutbytet fungerar som bäst om alen får direkt sol för då sprids den kvävefixerande effekten över större yta. Det rekommenderas att kvävefixerande träd och buskar utgör ca 10-30 % av kronskiktets area (30% om det är näringskrävande träd).

En ung klibbal växer i bakkant i bädden där även valnöt växer.

Beskärning

Efter 5-10 år kan man börja beskära alen varje eller vartannat år, innan de börjar konkurrera mer än vad de ger. Men man beskär eller hamlar också alen för att få in mer solljus i sin skogsträdgård.  I norr rekommenderas att vänta med beskärningen tills efter ca 15 år. Vid beskärningen får man både täckmaterial att lägga runt frukt- nötbärande träd och buskar men det stimulerar också trädet att producera ny biomassa. Alen tål hård beskärning utan att det skadar trädet och skogsträdgården får fortfarande näring från trädet.

Alen tål att beskäras hårt. Från denna ”stubbe” kommer det att växa ut skott och alen fortsätter att bidra med kväve till systemet.

Klibbal hos oss

Vi har planterat framförallt klibbal bredvid (norr om) enskilda valnötsträd eftersom det både ger kväve och skydd mot vinden och mot temperaturväxlingarna nära marken. Men vi har även planterat klibbal på olika platser i skogsträdgården och nere vid dammarna.

Vi har också några alar i ett av vindskydden i skogsträdgården. Vi valde klibbal för dem växer upp snabbt och kommer därför fortare igång med funktionen att leda bort vinden från skogsträdgården.

När kan man plantera alen?

Vi planterade de flesta nöt- och fruktbärande träd och buskar i skogsträdgården, samtidigt med alen. Man kan också vänta med att planera de känsliga frukt- och nötträd två till tre år efter att alen planteras för då har träden hunnit växa till sig och kan bättre bidra med skydd för de andra träden. Om det inte finns amträd på området där man vill etablera sin skogsträdgård kan man låta alen stå relativt tätt. Rekommenderat avstånd är att plantera dem med några meters avstånd.

Jag är ingen expert på vilka processer som ligger bakom kvävefixeringen och jag vet inte exakt hur mycket kväve alarna kan fånga in och hur mycket av det som sprids till andra växter. Men jag har märkt att klibbalen har varit en av de viktigaste växterna i vår skogsträdgård för att få igång dynamiken mot en mer skogslik plats!

/Ylvali

Referenser:

Skogsträdgården: odla ätbart överallt, Philipp Weiss, Annevi Sjöberg

Holma folkhögskola

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du vår användning av cookies.